ninaslsblogg.blogg.se

Plötsligt en dag börjar de japanska familjerna försvinna, en efter en. Det talas om en lista där makarna finns uppskrivna. Man vet inte mycket om denna lista trots att rykten cirkulerar, men är man på listan kommer man bli bortförd när man minst anar det. Efter månader och år av förföljelser tar familjerna farväl av sina gamla liv. Ingen vet vart de ska, eller ens att de ska bort. De ger sig av i skymningen, utan vittnen, tvingade eller på fri hand, ingen vet säkert. Helt plötsligt är alla bara borta, och ingen vet vart de har tagit vägen. Det konspireras om att japanerna utgett sig för att vara någon annan, att de egentligen var onda och att de undanhöll saker från alla i samhället. 

 

Barnen kvar i städerna får plötsligt brev från sina vänner som gett sig av. De är trygga, men ska flyttas snart. Dessa brev ger dock inga svar på vad som egentligen hänt. Minnena av familjerna börjar såsmåningom blekna. De som var som mest saknade minns ingen längre namnen på, och samhället går vidare. Butiker öppnar med nya ägare, folk flyttar in i de övergivna husen och tomma skolbänkar fylls med nya elever. Till slut är de bara borta, och ingen vet fortfarande var de är, hur de mår eller om de ens lever. Då och då sprids rykten om japaner som hittats frysandes i skogar och folk som helt plötsligt bara var tillbaka i sina gamla liv. Dock är det bara hörsägen som inte går att lita på. 

 

"Det enda vi vet är att japanerna finns där ute någonstans, på den ena eler andra platsen, och att vi förmodligen inte kommer att träffa dem igen i den här världen." (s. 171)

 

Jag tror att detta visar bra på hur migrationen kan ses av de i samhället som stannar kvar. Man vet inte mycket om de som ger sig av. Man är ledsen för att de är borta, men till slut lär man sig acceptera att de inte kommer komma tillbaka någonsin. 

 

P.g.a bokens berättarperspektiv är det svårt att förklara en personbeskrivning för en specifik person. Egentligen nämns inte ett större antal individer i romanen, utan det talas mer om en stor bunt med personer som uplever liknande saker. När dessa saker förklaras är det vanligt med exempel från olika individer och vad just de var med om. Om det är samma personer genom hela boken vet jag inte riktigt, och jag tror inte heller att det har jättestor innebörd. Huvudsaken är att visa hur japanerna hade det i Amerika under denna tid, och istället för att fokusera på just en person fokuseras det på ett stort antal, icke-namngivna personer. 

 

Miljön förklaras inte på ett direkt sätt, exempelvis "åkrarnas gyllene färg lystes upp i månskenet". Miljön förklaras mer genom karaktärernas handlingar och man får på så sätt upp en bild av hur landskapet och omgivningen ser ut. Man skapar fort en egen bild som går att hålla kvar genom hela boken, eftersom att det inte riktigt är fokus på miljöbeskrivningar i denna roman. Miljön är mer något som slinker med i själva berättelsen om var karaktärerna gör under sina liv. 

 

Efter att ha läst ut hela boken kan jag säga att jag rekommenderar den starkt. Man får upp ögonen för hur migration sett utt i andra tider och får vara med om karaktärernas upplevelser på ett realistiskt sätt. Julie Otsuka har skrivit en till roman med liknande innehåll som jag gärna skullle vilja läsa.